Då var det gjort. Första passet på Träna är genomfört. Som deltagare denna gång.. men oj så roligt! . Vilken tillfredsställelse att få åka iväg några timmar och bara göra något själv. Det var inte igår direkt. Med undantag för en snabb handling på konsum har jag inte varit ifrån Lilly längre tid än vad det tar att duscha.
Förväntansfull och något nervös mamma innan passet. (Inte nervös för träningen, utan mest för att åka ifrån Lilly).
Vilket drag det var på kvällens vive! Det var mycket folk, både nya och bekanta ansikten. Madde och Marianne, kvällens instruktörer fick verkligen igång hela gänget, så kul! Det var flera som kom fram och gratulerade och tyckte det var roligt att se mig igen av deltagarna. Iksu i all ära med alla deras pass och stora fina lokaler. Men det familjära som vi har på Träna kan de inte mäta sig med, vi har underbara deltagare och instruktörer hos oss!
Lilly hade skött sig toppen med pappa. Det känns så klart skönt att veta att det funkar bra att åka iväg några timmar.
Hon har spenderat hela dagen och kvällen på detta sätt... sovandes alltså. Jag gruvar lite och hoppas att vakenpasset inte kommer under natten. Det finns nog en viss risk för att det blir så då hon varit lite svårsövd de senaste dagarna. Men men what to do? Jag får sova lunch imorgon om det skulle behövas helt enkelt.
Lycka :)
SvaraRaderaBra jobbat, känner din träningsglädje =)
SvaraRaderaHåller fullkomligt med dig i din kommentar "Iksu i all ära...", jag saknar det familjära och personliga från gymmet jag tränade på i Skellefteå. Otroligt motiverande och inspirerande att känna personligt engagemang och stöd från både andra deltagare men framförallt från instruktörer! Jag kan bara gissa att det känns roligt och inspirerande att man som instruktör ser utveckling och framgångar hos enskilda deltagare också...?
Det är det så klart! Det är alltid roligt att se deltagare som kämpar lite extra. Speciellt kul blir det när de återkommer vecka efter vecka och blir stammisar. Det är ju som sagt fördelen med ett lite mindre gym.
RaderaDet är också så kul att se dem som kämpar och kämpar med tex koreografi och tillslut fixar en viss övning eller ett visst steg. Man ser hur nöjda de blir och då blir man även glad själv.
ÅH va roligt att läsa Hanna, man blir verkligen glad över att få läsa din blogg varje dag.
SvaraRaderaOch ni har en otroligt söt dotter :)
Tack Lotta! Förstår att du är sugen på komma igång själv med instruerandet nu när du haft ett litet miniuppehåll under praktiken.
RaderaMen guuu så kul Hanna!! :-D Tur ni verkar ha världens snällaste dotter! Hon sover ju mest ba hela tiden eller..?! ;-)
SvaraRaderaKram! /Livan
Ja det var verkligen kul! Lilly är en riktig gobit, snäll och glad för det mesta, ja och en liten tröttis är hon också :-)
Radera