God måndag på er!
Jag hoppas veckan har startat bra! Jag och Lilly vi startade vår måndag med ett besök på sjukhuset.
Jag har varit på återbesök på specialistmödravården. När jag tänker efter har jag kanske inte berättat så mycket om min förlossning här på bloggen. Jag hade den otroliga oturen att drabbas av både en moderkaka som inte ville lossna och en stor bristning, en så kallad sfinkterruptur. Därför har jag varit på ett återbesök för att kontrollera att allt har läkt som det ska. Det var en speciell känsla att besöka mödravården igen. Sist vi var där väntade vi Lilly och fick se henne för första gången på ultraljud. Det satt många förväntansfulla par i väntrummet även idag och jag minns känslan av både oro, lycka och förväntan på samma gång.
Mitt lilla gryn sov så sött genom hela mötet med läkaren, tack och lov. Jag har gruvat mig lite inför återbesöket, dels för själva undersökningen men även för att det finns en hel del känslomässiga tankar kring förlossningen som jag förstod skulle komma på tal. Det gick bra! Enligt läkaren finns det inga kroppsliga hinder för att jag skulle kunna föda barn igen, även om jag själv inte alls känner något större sug efter att gå igenom en förlossning någon fler gång. Vi får se om det förändras med tiden. Jag vill inte skrämma upp någon av er som inte genomgått en förlossning. Jag hade extremt otur som drabbades av två allvarligare komplikationer. Själva förlossningen skulle jag utan problem göra om (ja inte utan problem, men ni förstår vad jag menar). Det är komplikationerna som absolut inte drabbar alla, som jag har lite svårare att komma vidare med.
Hur som helst så har jag och min sambo fått det finaste man kan få, även om förlossningen var tuff. Det går inte att tänka sig ett liv utan henne!
Nu lämnar jag förhoppningsvis mina negativa tankar om förlossningen bakom mig nu när återbesöket är gjort. Nu blickar jag framåt och inte bakåt och försöker återhämta mig den sista lilla biten som återstår innan jag känner mig någorlunda som "vanligt" igen.
Kram på er!
Måste kännnas skönt att få skriva av sig lite om det också.
SvaraRaderaDet går inte att föreställa sig vad du har gått igenom, men jag hoppas att om jag någon gång ska in på en förlossning, att det går lite bättre då.
Du är stark Hanna, tänk din kropp tränar redan och allt. Det tycker jag du ska vara stolt över :)
Tack Lotta för dina ord!
RaderaFörstår hur det känns. För mig blev det akut kejsarsnitt, möjligtvis för att mitt bäcken är för trångt, och på det fick jag den väldigt ovanliga komplikationen hjärtsvikt, vilket innebar att jag fick sluta amma redan efter en vecka. Det är amningen som jag sörjer mest. Men jag ser fram emot fler barn o hoppas att allt ska gå bättre då.
SvaraRaderaOch idag firar min lilla Lovis sin 1 månadsdag. :)
Oj det lät som en mycket allvarlig komplikation. Jag förstår att det känns tufft att inte amma, det är så enkelt när det funkar!
RaderaDet här med att föda barn är inte helt enkelt kan vi ju konstatera =)
Skickar bara en kram vännen! Och förstår att det är jobbigt att prata om men också säkert behövligt. Du vet var jag finns om känslorna sitter utanpå och du behöver prata! // Emma N
SvaraRadera